Jag läste precis nyheten om att Freida McFadden, författaren bakom den beroendeframkallande succén ”Hembiträdet”, i själva verket är läkaren Sara Cohen.
Som ett stort fan av boken (och med en skyhög förväntan på filmatiseringen!) väcker detta en hel del tankar hos mig. Sara valde att skriva under pseudonym för att hon var rädd att kollegor skulle se med överseende på hennes medicinska expertis om de visste att hon skrev thrillers på fritiden.
Det får mig att fundera: Varför har vi så svårt för dynamiska människor?
Varför förväntas vi leva i en ”box” där ens yrkestitel definierar hela ens intellektuella kapacitet samt personlighet?
Kan man inte vara en knivskarp läkare och samtidigt en genialisk thrillerförfattare?
Varför möts mångsidighet ofta av skepsis istället för beundran?
Det är tragiskt att tänka på hur många fantastiska berättelser som aldrig skrivs (eller publiceras) för att begåvade människor är rädda för hur deras ”andra sida” ska påverka deras karriär. Vi behöver tvätta bort de här fördomarna och förlegade stereotyperna.
Människan är inte endimensionell. Vi kan, och bör, få vara bra på flera saker samtidigt utan att det ena förtar det andra.
Jag ser fram emot en framtid där vi firar ”slash-karriärer” och ser bredden i varandras kompetenser som en styrka, inte en distraktion. Under tiden fortsätter jag att inspireras av Saras (Freidas) resa – och ja, jag kommer sitta bänkad när filmen släpps att köpa på Apple TV (jag är inget biofan)
Skrivet av: Markus Vasily Vikander, Förlagschef Naissus Books & Media
